Jahapp...som de flesta andra gånger som jag börjar mina bloggar med, så är det ju kväll och snart daxs för sängen. Har gjort räkningarna i kväll, så nu är det gjort. Har en tendens att få det gjort på tok försent, men denna gången blev det inom ramen i alla fall. Måste skärpa till mig med det där.
Har varit hemma sedan i fredags, eftersom jag drulade ut för halva trappen. Har haft mycket besvärligt med hela högra sidan av kroppen och har 3 mycket färgglada blåmärken på kroppen som är förvånansvärt små med tanke på områdena som jag haft ont i. Jag är mycket tacksam över att det gick så jätte bra för mig. Inget brutet eller stukat, bara öm (jävligt öm) och med en hejdundrandes träningsvärk till följd. Det är allt!! Trodde det var betydligt värre då jag höll på att lägga mig raklång på golvet direkt efter. Svartnade totalt för ögonen med sus och dus och stjärnor å hela kittet. Fick ju kämpa 4 ggr med att lyckas ta medicinen och ta mig upp till kidsen.
Men i morgon blir det jobba av. Så skönt. Tog en promenad till kiosken i dag och jaa....varje steg och fläsket gungar, så gör det ont i blåmärksregionerna. Blir spännande med andra ord i morgon. Åka sparkcykel och torka golv. Men det ska nog gå bra tror jag. :) Blir hur som helst mjukisbyxor, då arbetsbyxorna tar på höften där jag har massa mycket aj aj och benfickan tar på det stora nere vid knät. Hoppas det kommer att gå bra å se sån ut.....ja ja, så blir det hur som helst
Annars har jag försökt mig på att städa upp lite här hemma. Av någon outgrundlig anledning, så är jag dålig, så förfaller huset totalt. Och jag har ju inte ork att ta itu med det själv. Så har det varit ett tag här nu, man plockar å plockar å plockar, men det blir inte ett dyft bättre. Idag har jag försökt lite extra och jaa.....minimal förbättring, men dock förbättring.
Sonen är ju sjuk nu. Haft feber sedan måndag morgon. Hostig och ont i magen. Mycket ont i magen å mår illa. I natt var han uppe och yrade på, vankade av och an å gnydde. Ont i magen visade det sig och feber syner. Han såg någon som visade hela tiden att han var liten med handen. Han satte sig på toaletten och jag pratade med honom om vad jag kunde tänkas hjälpa honom med, men han kände sig så liten så liten. Jag fattade inte vad det var. Han blev skita arg på mig och sa att det var någon som höll ut handen och visade hur liten han var. Och att det gjordes då då vi pratade. Mmmm. Stackarn, han var otröstlig. Fick honom till slut att sätta sig på sängen, för jag var så trött att jag vinglade och kände mig full. På sängen kunde jag ju i vart fall hålla om honom och stryka å trösta.
Denna nattliga sammankomst för mig och sonen resulterade i försovning i morse. Inte alls bra. 8:15 vaknade vi och dottern börjar ju skolan 8:10. Sånt som händer. :)
Nä men då så. I morgon är det jobbet som gäller och sen fortsatt uppröjning och så småningom adventsfint kan jag hoppas.
Nattelinatt.
