Jag lämnade just av barnen på skolan. Det blåser ganska så ordentligt och jag ville vara snäll och skjutsa idag. Väl framme vid skolan så ser min dotter en av sina lärare och utbrister, "-Där är ju Ronny!" Som om det var en angenäm syn som hon var tvungen att basunera ut som något positivt och att vi alla skulle se honom.
Vi har pratat om den här läraren förut och hon tycker att han är en riktigt bra pedagog. Han ska tyvärr sluta efter det här året, men det är för att han går i pension och eg skulle ha gått tidigare, men stannat kvar för sina nior. Min dotter pratar mycket om hur bra hon tycker att han är och hur han kan få henne att tänka utanför ramarna och se saker på ett annat sätt.
Jag satt på vägen hem och funderade över detta. Jag har haft förmånen att få ha honom som klassföreståndare i högstadiet och som lärare. Han hade också min bror sex år tidigare som klassföreståndare. Min bror tycker att han var jätte bra, jag tycker han var jätte bra och min sambo tycker han var jätte bra och nu vår dotter. Vilken fantastisk resa att få vara lärare i två led så där och se sina tidigare elevers barn och kunna jämföra och kanske till och med se likheter.
Jag funderade över det faktum att jag uppskattade honom så mycket som lärare. Han var mycket sträng i skolan kan jag tycka, men man lärde sig något vettigt på hans lektioner och det var rackarns inget trams. Jag har hört samma av min sambo och vår dotter berättar hur han använder sin auktoritet och får ungdomarna att skärpa sig på lektionerna. Såna lärare behöver vi fler av! Lärare som engagerar sig i barnens lärande och guidar dom rätt.
I detta funderande så gick tankarna vidare till vilka lärare som jag i överhuvudtaget kommer ihåg. Ja min lågstadielärare så klart. Fröken Inga. Hon mins jag som bra. Det enda som var jobbigt när jag började skolan är att jag minns att jag kunde absolut inget om bokstäver. Dom var bara konstiga krumelurer som jag inte förstod mig på. Vissa av mina klasskamrater kunde skriva och läsa redan och jag kunde ingenting. Det var hemskt!
Så fröken Inga, sen minns jag ju Inga-Britt som vi hade i mellanstadiet. Lite kring lärare som jag inte tror jag ens hade i något ämne, men Ulla-Brith kanske hon hette, Ule som vi sa. Vi hade faktiskt också Elvy Söderström en period. Ronny och nä, jag minns inte vad han hette nu, men vår andra klassföreståndare i högstadiet blev påkörd och blev svårt skadad och kom aldrig mer tillbaka. Vi hade en och samma rektor för hela skolan som jag just i detta nu inte kommer ihåg namnet på. Vi hade en nää, nu är namnen på det mesta bortblåsta... men vi hade typ en vice rektor som var toppen. Men.....namnen trillar bort!! Vi hade en hemsk tyska lärare som totalt sabbade min tid med tillvalsspråk. Hon förföljde mig i gymnasiet också på vårdskolan och sedan på tredje gymnasieåret. Hemska människa!! Ja men som sagt, den jag minns bäst är ju Ronny.
Tänk vilka spår vissa människor lämnar i ens liv. Positiva spår är ju riktigt trevligt.
Så övrigt för dagen då? Jo jag ska härja med axeln och armen som värker som fan idag. Det ska bli ännu värre under dagen är planen, för jag ska på magnetröntgen idag och tanken är att det ska vara besvärligt som få i axeln och kanske det syns på röntgen. Jag hoppas verkligen att det syns något så vi kan sätta fingret på vad som är felet. Värst är väll att det kommer att sitta i så länge efter.
I morgon ska jag träffa gud vet vad dom heter, men det är för framtida arbete eller praktik är det väll. Dom håller till vid arbetsförmedlingen. Så får vi se vad dom har att säga och vad det blir av det.
Nä nu ska jag sätta igång strax med något slitande, så hej hopp.
